Fick veta idag att jag varken får träna mitt knä, fara ut och springa eller göra några hastiga rörelser alls.. jag blir så glad-.- men jag får iallafall gå och cykla. Kanske inte de bästa, men vad ska man göra liksom? Det är bara att gilla läget helt enkelt. Det är inget att sura över, det som har hänt har hänt. Att vara sur hjälper inget alls så varför ska man vara det?. Något bra kommer säkert komma av det här, men vad vet jag inte än. :)